Författare: Caroline Åkerhielm

Familjehemspoolens debattartikel väcker tankar

Vi är glada att vårt inlägg i debatten uppskattas i familjehemskretsar. Vår ambition är att lagstiftaren ska inse att familjehems position behöver stärkas i relation till socialtjänsten. Just nu pågår en översyn av Socialtjänstlagen, så det brinner i knutarna!

Sprid gärna artikeln om ni tycker som vi! Den kan läsas här

Familjehemspoolen på seminarium om hot och våld

Den 1 november var Christina Blennow (konsulent Skåne) och Caroline Åkerhielm (samordnare) på ett frukostseminarium i Skåne angående hot och våld. Seminariet var anordnat av Akademikerförbundet SSR.

 

Familjehemspoolen lyfte frågan om arbetsmiljöansvar för familjehem. Eftersom familjehem tar uppdrag som privatpersoner och inte är anställda så omfattas man inte av kommunens arbetsmiljöansvar. Det finns inte heller någon vägledning i socialtjänstlagen (SoL) kring familjehems rättigheter. Det är alltså högst oklart att man som familjehem har några rättigheter till stöd från kommunen om man blir utsatt för hot eller våld.

Föreläsningen var väldigt grundläggande så tyvärr hade inte den sakkunniga föreläsaren kunskap om denna fråga. Däremot var han väldigt lyhörd och nyfiken så han bad oss sitta kvar efter seminariet för att ta med sig frågorna tillbaka till förbundet.

 

Caroline och Christina framförde följande frågor:

  • Hur långt sträcker sig kommunernas arbetsmiljöansvar? Omfattas även familjehem/kontaktpersoner/kontaktfamiljer osv. som tar uppdrag i form av privatpersoner och inte som anställda?
  • Om hoten är anonyma är det inte självklart att de kan knytas till familjehemsuppdraget även om det kan tyckas högst sannolikt. Vem gör den bedömningen?
  • Om familjehemmet utsätts för hot som är knutna till personer kring familjehemsplaceringen efter att placeringen är avslutad, kan de räkna med stöd från uppdragsgivande kommun i de lägena?

 

Vi återkopplar så snart svar har skickats från föreläsaren.

Familjehemspoolen utökar sitt geografiska upptagningsområde!!

Det är med stolthet vi presenterar Susan Stang, konsulent i Härjedalen och Dalarna

Familjehemspoolen får återkommande ansökningar från personer som vill bli konsulent för oss och vi får ofta höra att vi ställer för höga krav. Men den som väntar på något gott…

Susan uppfyller våra kriterier med råge! Hon har en gedigen erfarenhet av socialt arbete, såväl på ledarnivå som med behandling och som socialsekreterare. Dessutom har hon den djupa kunskap och förståelse för socialt arbete från olika perspektiv som vi söker hos konsulenter. Susan har en lugn och tydlig framtoning som vi tror kommer att uppskattas av de familjer som kommer att samarbeta med henne.

Susan kommer att arbeta främst i Härjedalen och Dalarna, vilket innebär ett utökat geografiskt område för verksamheten. I Härjedalen startar vi upp från grunden, vilket blir jättespännande! I Dalarna kommer arbetet nu att kunna koncentreras betydligt jämfört med tidigare. Vi tycker det är jätteroligt och hoppas att det finns gott om familjer som vill samarbeta med oss.

För dig som vill veta mer om Susan tryck här.

Debattartikel i Socionomen

Debattartikel i Socionomen 

I socionomen #6 2018 skrev Familjehemspoolens samordnare följande artikel. SKL replikerade, men av upphovsrättsliga skäl hänvisar vi till tidningen Socionomen för att ta del av svaret.

 

 

Höjt bidrag till alla barn?

En grupp som löper stor risk att hamna i en ekonomisk besvärlig situation i framtiden är barn som är placerade utanför hemmet. Forskning visar att ungdomar som efter avslutad placering ska flytta till eget boende generellt sett har sämre förutsättningar än sina jämnåriga kamrater att slussas in i vuxenlivet. Stödet hemifrån kan av olika orsaker svikta, och ibland helt utebli. Unga vuxna har många gånger behov av ekonomiskt stöd från sitt nätverk till en början, och för ungdomar som varit placerade hela eller delar av sin barndom är det långt ifrån en självklarhet.

Barnbidrag betalas ut till alla föräldrar som har barn i Sverige och är idag en del av den ekonomiska familjepolitiken som har till syfte att ”bidra till förbättrade förutsättningar för en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer”. Vad som sällan diskuteras är att barn i samhällsvård inte omfattas av detta ekonomiska stöd. I de fall barn/ungdomar är placerade på HVB skickar socialnämnden en begäran till Försäkringskassan som i sin tur betalar ut barnbidraget till kommunen. För barn som är placerade i familjehem utbetalas barnbidraget till familjehemsförälder, men motsvarande belopp dras enligt SKL’s rekommendationer av från familjehemmets omkostnadsersättning, och på så sätt är det istället kommunen som tar del av dessa öronmärkta pengar.

Särskilt tydligt blir det när barnbidraget höjs. ”Genom att investera i barnfamiljer och deras ekonomiska situation stärker vi jämlikheten och den svenska modellen”, säger finansminister Magdalena Andersson. Men höjningen gynnar överhuvudtaget inte placerade barn. Rent krasst är det istället kommunerna som tjänar på höjt bidrag för placerade barn.

I en forskningssammanställning från Unicef Sverige (Barn och Samhällsvård, 2016) beskrivs att bland gruppen placerade barn finns en överrepresentation av barn som kommer från underprivilegierade samhällsgrupper. Detta i kombination med att placerade barns välfärd inte når upp till samma nivå som de barn som bor hos sina föräldrar gör att samhället har ett särskilt ansvar för dessa barn och ungdomar. Rimligt vore att värna deras förutsättningar med riktade insatser, inte att de ska exkluderas från allmänna bidrag.

Att kommunerna inte vill riskera att barnbidraget används till fel ändamål är rimligt, men på vilket sätt är det egentligen mer rimligt att barnbidraget istället försvinner in någonstans bland kommunens alla konton? Min övertygelse är att pengarna gör större nytta hos barnet/den unge själv än hos kommunen. Även om dessa ungdomar beviljas ekonomiskt bistånd för att kunna flytta till eget boende så är det en annan sak att använda sina egna medel – i synnerhet för någon som har varit placerad i samhällsvård hela/delar av sin barndom. Så tänk om kommunen kunde avsätta barnbidraget till den placerade, eller ge familjehem/HVB i uppdrag att spara barnbidraget till barnet/den unge under placeringstiden istället?

Med tanke på vad vi vet idag om denna grupps förutsättningar så vore det mer än rimligt att även de gynnas när allmänna bidrag höjs.

I vintras mailade jag till SKL angående dessa frågor, men har hittills inte fått något svar.

 

Caroline Åkerhielm,  aukt. socionom

Hur kan vi handleda familjehemmen för att umgängen ska bli så bra för barnen som möjligt?

Familjehemspoolen har bjudit in Anna Jonhed, universitetslektor Örebro universitet,

för en workshop med våra konsulenter och administration.

 

Frågan vi kommer att resonera kring är hur vi kan handleda/vägleda familjehemmen i umgängesfrågor för att det ska bli så bra som möjligt för det rättighetsbärande (placerade) barnet.

 

I umgängesfrågor finns det många olika parter som har en åsikt. Socialtjänsten, de biologiska föräldrarna, lagtexten, forskning, familjehemmet och inte minst det placerade barnet. När det finns motstridigheter bland alla dessa parter så upplever vi att barnets perspektiv halkar ner i prioriteringslistan. Vårt uppdrag är inte att ta ställning till beslut eller orsak till det, utan att fortsatt handleda familjehemmet utifrån barnets bästa.

 

Vi hoppas att Jonheds vetenskapliga syn tillsammans med konsulenternas praktiska erfarenheter kan mynna ut i intressanta diskussioner och förhoppningsvis konkreta förhållningssätt att använda i praktiken.

Anna Jonhed

Familjehemspoolens rapport om vuxna biologiska barn
-behov av stöd som barn eller inte?

 

Rapporten om vuxna biologiska barn är andra delen i Familjehemspoolens undersökning om biologiska barns önskan om stöd från Familjehemspoolen. I den första delen försökte vi ta reda på de hemmaboende biologiska barnens inställning till stöd från oss och i föreliggande rapport vänder vi oss till numera vuxna biologiska barn och deras syn på vad de önskar att de hade fått för stöd.

 

Vid rekrytering av familjehem har vi privata aktörer liksom socialtjänsten ett ansvar att inte bara se på familjen utifrån en potentiell placerad persons perspektiv, utan även ur det biologiska barnets perspektiv. Hur blir det att vara ett biologiskt barn i den här familjen ifall de tar emot en person i sitt hem? Det är lätt att tänka att socialtjänsten bara är till för de placerade barnen men bestämmelserna i 1 kap 5 § Socialtjänstlagen samt rättigheter i Barnkonventionen omfattar alla barn i samhället.

 

Forskning kring de biologiska barnens situation i familjehem är undermåligt, inte minst i Sverige. De vuxna i familjehem är givetvis de som ska ta ansvaret för den placerade, men av uppenbara skäl förändras situationen även för de biologiska barnen. Kan konsekvenserna detta medför belysas vetenskapligt skulle förändringar kunna göras som gynnar utveckling och situation, framförallt de biologiska barnen, och i förlängningen även de barn som placeras i familjehem.

 

Begreppet ’biologiskt barn’ i familjehem har under många år använts i forskningssammanhang och på fältet. Vi kan se tveksamheter i begreppets natur; vissa familjehem har adopterade barn, egna barn eller partners barn från andra förhållande, vårdnadsöverflyttade barn osv. Vi hoppas och tror att detta begrepp kommer att diskuteras mer i framtiden, allt eftersom området blir mer vetenskapligt undersökt. Vi har dock valt att använda oss av ’biologiska barn’ i båda våra rapporter då det är det begrepp som hittills är mest vedertaget.

 

Rapporten är baserad på en webenkät med syfte att undersöka numera vuxna biologiska barns uppfattning om stödet från Familjehemspoolen. Resultaten i studien visar att även de numera vuxna biologiska barnen föredrar att stödet kommer från föräldrarna i första hand och att de anser det stödet är tillräckligt. Det som emellertid upplevts negativt är bristen på information om barnet/den unge innan placering. Detta stämmer väl överens med undersökningen som riktade sig till biologiska barn som fortfarande bor hemma och det är även samma tema som återkommande får lägst poäng i vår årliga utvärdering till familjer som tar emot uppdrag från Familjehemspoolen. Det finns inte vetenskapliga utvärderingar eller studier på detta område så orsakerna kan vi bara spekulera i.

 

Vuxna biologiska barn ger svar som i det stora hela stämmer väl överens med de svar som vi fick när vi undersökte hemmaboende biologiska barn. Kanske att biologiska barn som flyttat hemifrån generellt sett gav en ännu lite mer positiv bild av att växa upp i familjehem. Ingrid Höjer beskriver i sin avhandling ”Fosterfamiljens inre liv” (2001) att framförallt familjehemsmammor har ett positivt filter som läggs på när de intervjuas om de biologiska barnens upplevelser att vara familjehem, och diskuterar om uppfattningen av att vara familjehem verkligen är så positiv som uttrycks och att de negativa sidorna filtreras bort. Vi kan ställa oss frågan om tiden också ger ett liknande filter för vuxna biologiska barn.

 

Kanske kan det också bero på att biologiska barn som är äldre har haft mer tid på sig att upptäcka de positiva erfarenheter det innebär att växa upp i en familj som tar emot barn och unga som inte kan växa upp i en ursprungsfamilj. Det skulle vara intressant att undersöka den saken vidare, samt att göra en jämförelse med något slags nationellt snitt. Dessvärre har vi inte hittat någon studie som liknar vår. De undersökningar som har gjorts har framförallt berört ämnet biologiska barns uppfattning av att vara biologiskt barn i en familj som tar emot placeringar. Ingen, som vi har hittat, har undersökt biologiska barns uppfattning om stöd i sin roll som del i ett familjehem.

 

Det som vi kan konstatera är att biologiska barn i vår organisation generellt sett inte önskar stöd från oss som verksamhet, utan önskar att stödet till dem även fortsättningsvis sker via föräldrarna. Efter den första undersökningen framställde vi en broschyr/infokort till biologiska barn som innehåller kontaktinfo till konsulenten. Detta framförallt ifall biobarnet vill ha hjälp att lyfta ett ämne med sina föräldrar som är svårt att prata om eller som barnet inte uppfattar sig ha fått gehör för. Eller om det uppstår en situation när biobarnet inte kan/vågar/vill prata med sina föräldrar utan i första hand med någon utomstående. Ämnet ska förstås vara kopplat till deras situation som familjehem.

 

Vår målsättning är att fortsatt på olika sätt försöka uppmärksamma de biologiska barnens viktiga roll i uppdragen och att de får det stöd som den och de är i behov av. Vi riktar ett stort tack alla biologiska barn och vuxna för era kloka synpunkter som har bidragit till också denna viktiga rapport.

 

Familjehemspoolen
Genom samordnare Caroline Åkerhielm och konsulent Christina Blennow

Kontakta Familjehemspoolen om ni vill ha tillgång till delrapporten i sin helhet. info@familjehemspoolen.se

 

 

 

 

Almedalen 2018

Almedalen 2018

Den 3 juli var vår samordnare Caroline i Almedalen över dagen tog del av flera intressanta seminarier om barn i heldygnsvård och om barnrättsliga frågor i allmänhet.

Flera intressanta samtal hanns med, bland annat med vikarierande Barnombudsman (Anna Karin Hildingsson Boqvist) angående den kritik som Sverige fått från FN-kommittén om att barn inte har någonstans att vända sig i enskilda frågor. Vi hoppas på en förändring, men får nog hålla oss till tåls i några år.

Magnus Jägerskog, BRIS generalsekreterare, och Caroline hade ett långt samtal om innebörden av barnkonventionen som lag, om vikten av att se barn som rättighetsbärare och om vissa luckor som fortfarande finns, bland annat genom att rättsskyddet i hemförsäkringen inte omfattar förvaltningsrätten. Samtalet avslutades med en selfie.

  • 1
  • 2
Familjehemspoolen
Tel: 076 760 76 08
E-post: info@familjehemspoolen.com